generation y

Något som stör dig och du känner för att skriva av eller skapa debatt? Gör det här. Var beredd att komma med ordentliga argument!

Re: generation y

Unread postby Vattenvargen » 2015-02-26T14:11:57+00:00

Pokémon är vad jag också tänkte, hade helt glömt bort den här tråden.

Obehagligt att läsa sina gamla poster. Har ingen aning om vad jag snackar om.
Häll upp. Drick upp. Ställ upp.
User avatar
Vattenvargen
Lasermannen
Lasermannen
 
Posts: 4913
Joined: 2008-11-01T05:16:38+00:00
Location: Gôteborg
Species: Canis Aqueous
Steam: Jordgubbssylt
Donation status: 300
Katt eller hund: Hund

Re: generation y

Unread postby Farejobaldo » 2015-02-27T18:38:47+00:00

Ferarribalto wrote:
Thy wrote:Killarna har bra mycket mer intressantare tidingar.

Den mest praktiska lösningen på det borde väl ändå vara att börja läsa "killtidningar"?

Jag tyckte det var så roligt att jag fortfarande minns när jag skrev det.
"Wolf vampire: They are the enemy"
User avatar
Farejobaldo
favoritadminsysophora <3<3<3
favoritadminsysophora <3<3<3
 
Posts: 11928
Joined: 2006-11-10T14:00:00+00:00
Location: Gasell
Species: Vulpes Aquilus Sphaeromorphus
Steam: Kattmat
Donation status: 256
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby korpiklaani » 2015-06-15T17:27:29+00:00

Ja, kraven på människor är absolut för höga idag. För några tänkte jag också så att jag var tvungen att göra karriär, träna varje dag och ha ett gettersocialt liv. Idag är jag mer nöjd med tillvaron och bryr mig inte lka mycket om de normerna. Så länge jag har ett jobb, följer lagen och inte knarkar så tycker jag det är gott nog.
User avatar
korpiklaani
Nypälsare
 
Posts: 107
Joined: 2013-07-24T20:10:45+00:00
Location: Småland
Species: Ekorre
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby Frenzee » 2015-06-21T19:17:18+00:00

Men följa lagen och inte knarka är ju så tråkigt. Vad är det för liv?
Image
User avatar
Frenzee
"ser ut som en medelålders partyturk"
"ser ut som en medelålders partyturk"
 
Posts: 26672
Joined: 2006-07-19T03:51:27+00:00
Location: Malmöööööööööööööööö
Species: Motbjudande Hyena
Steam: Frenzee
Donation status: Flera tÿsen miljoner
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby Valcyrie » 2015-06-23T17:07:11+00:00

Ah, thread necromancy <3 Dock ett intressant och fortfarande högaktuellt samtalsämne.

Själv har jag alltid haft för höga ambitioner mot vad jag klarar av, vilket ledde till en tuff skolgång och ganska kassa betyg. Mina föräldrar var rosenrasande och ställde till en hel del riktigt otrevliga och direkt olagliga saker för att "få ordning" på mig, eller få mig att erkänna saker...

Hursom, sista året på gymnasiet började jag inse hur jag fungerade jämte resten av världen och började fundera på hur jag skulle ordna mitt liv. Så, dum som jag var med mina ganska svåra koncentrationsproblem etc så kastade jag mig huvudstupa in i universitetsvärlden. Det gick åt helvete, och började skapa en alltmer explosiv relation mellan mig och mina föräldrar.

Efter 1 år upptäckte jag dock att den utbildning jag sökt mig till ledde till en bransch där det var alltför många sökande på varje plats och att jag med mina mediokra betyg antagligen inte skulle ha en chans...

... så jag hoppade av efter att ha räddat in många poäng nog för att få ansöka om CSN igen om jag skulle behöva det i framtiden. Sedan dess har jag sett till att skaffa mig arbete för att kunna betala för mig i livet, och pyssla med min konst och intressen på fritiden. Och det passar mig bra. Att "ha ett jobb man tycker om" är en förbannad illusion för även det mest intressanta jobb blir tråkigt och vardagligt om du gör det varje dag... Så jag valde att ha ett acceptabelt 9-5 jobb med ett fast schema, så får jag pyssla med det jag tycker om på fritiden och helgerna, vilket har fungerat väldigt bra för mig och jag känner mig väldigt nöjd med mitt liv. Visst skulle mer cash sitta fint, men jag har ändå vad jag behöver för att klara mig.
Image
User avatar
Valcyrie
Nypälsare
 
Posts: 119
Joined: 2015-03-28T04:43:43+00:00
Location: Uppsala
Species: Drake
Steam: valcyrie
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby C Lupus » 2015-06-27T23:49:06+00:00

Valcyrie wrote: Att "ha ett jobb man tycker om" är en förbannad illusion för även det mest intressanta jobb blir tråkigt och vardagligt om du gör det varje dag...

Jag medhåller till stor del på detta, men det finns undantag.
I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the Lord do all these things.
User avatar
C Lupus
Tvätter
Tvätter
 
Posts: 10488
Joined: 2009-05-17T03:34:23+00:00
Location: I en garderob nedgrävd i skogen.
Species: Hundens farfar
Steam: PetterJonssons
Donation status: 125

Re: generation y

Unread postby SilentStranger » 2015-06-28T00:33:04+00:00

C Lupus wrote:
Valcyrie wrote: Att "ha ett jobb man tycker om" är en förbannad illusion för även det mest intressanta jobb blir tråkigt och vardagligt om du gör det varje dag...

Jag medhåller till stor del på detta, men det finns undantag.

Visst, men är "jobb som man inte hatar varenda minut på och hellre kastar sig ut i trafiken än går till en enda dag till" så mycket att begära?
User avatar
SilentStranger
Officiellt sur
 
Posts: 3239
Joined: 2010-08-13T21:42:14+00:00
Location: Karlskrona, Sverige
Species: ....god only knows

Re: generation y

Unread postby Valcyrie » 2015-06-28T01:09:47+00:00

Mjo, menade bara på att de flesta jobb inte är roliga (med fååå undantag) utan att även om det är roligt till en början blir det en slentrianmessig massa av det i slutändan. Men det innebär bara att jobbet är förbannat tråkigt, inte att man hatar det till gränsen av självmord.
Image
User avatar
Valcyrie
Nypälsare
 
Posts: 119
Joined: 2015-03-28T04:43:43+00:00
Location: Uppsala
Species: Drake
Steam: valcyrie
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby Farejobaldo » 2015-06-28T10:49:48+00:00

Hittills trivs jag väldigt bra på mitt jobb. Bättre än jag gjort med andra åtaganden jag haft. Detta hänger mycket på flexibla arbetstider (mår jag dåligt en morgon kommer jag in efter lunch), flexibla arbetsuppgifter (jobbar lite här, lite där, bara jag lär mig nåt som hjälper mig att få ihop det till slut), samt flexibla arbetsställen (väldigt mycket "jahapp, imorgon åker vi till eskilstuna och gör lite service, sen åker vi till UAE och säljer. Ska du med?"). Men framför allt har jag ett jobb där jag känner att mitt skapandebehov tillfredsställs; jag känner en personlig tillfredsställelse i mina arbetsupgifter.

Från tiden innan jag hade jobb känner jag igen mig i vad du skriver, Valkyria. Min perfektionism drar ner mig, kan aldrig riktigt nå upp till mina ideal. Trots dåliga betyg ramlade jag på något sätt in på en ingenjörsutbildning där jag spenderade 6 år och fick nästan en treårig utbildning. En stor del av tiden var att ta igen saker jag borde fått med mig från gymnasiet. Levde stor del av tiden utan CSN, fattig, ångest över att jag förmodligen inte skulle få ha kvar lägenheten eftersom jag inte tagit tillräckligt med poäng, etc etc. Såhär i efterhand känns det starkt — men dumdristigt — att jag så envist försökte.

Att jag fick jobb var rena turen. Blev uppringd en dag, av en bekant som sa "du vill ha jobb" (ordagrant). Att jag har lägenhet nu är rena turen. Blev uppringd en dag, av min mamma som sa "min barndomsväns arbetskamrats son har en lägenhet du kan hyra". Och jag blir lite bitter över att det är på det här sättet mcket löst sig, att jag inte jobbat för det. Samtidigt vet jag hur lat jag är.

Frenzee wrote:Att känna att man måste uppnå perfektion är väldigt typiskt en pubertal grej. Tillochmed jag kände att mig otillräcklig och kände press på att det är mycket att uppnå när jag var tonåring. Men det gick över för mig. Jag känner inte att jag har plats i mitt liv för att bry mig om såna småsaker. Jag gör det bästa jag kan av mig själv och mina förmågor.

Pubertalt, eller rövburgerligt.
"Wolf vampire: They are the enemy"
User avatar
Farejobaldo
favoritadminsysophora <3<3<3
favoritadminsysophora <3<3<3
 
Posts: 11928
Joined: 2006-11-10T14:00:00+00:00
Location: Gasell
Species: Vulpes Aquilus Sphaeromorphus
Steam: Kattmat
Donation status: 256
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby Valcyrie » 2015-06-28T13:45:53+00:00

Då har du väl haft tur, Fare. Att jobba som kock tog glädjen ur matlagning för mig, så jag slutade. Finns gott om andra exempel där ett jobb man gillar till en början bara blir tradig vardag, framförallt när man tvingas göra uppgifter utan att ha inspiration.

Så jag jobbar nu med ett helt ok vardagsjobb och gör det jag tycker är kul på fritiden och det trivs jag med.
Image
User avatar
Valcyrie
Nypälsare
 
Posts: 119
Joined: 2015-03-28T04:43:43+00:00
Location: Uppsala
Species: Drake
Steam: valcyrie
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby C Lupus » 2015-06-28T23:42:07+00:00

SilentStranger wrote:
C Lupus wrote:
Valcyrie wrote: Att "ha ett jobb man tycker om" är en förbannad illusion för även det mest intressanta jobb blir tråkigt och vardagligt om du gör det varje dag...

Jag medhåller till stor del på detta, men det finns undantag.

Visst, men är "jobb som man inte hatar varenda minut på och hellre kastar sig ut i trafiken än går till en enda dag till" så mycket att begära?

Jag tror att för en vanlig Svensson så är det svårare, för det beror nog lite på personen och yrket.
I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the Lord do all these things.
User avatar
C Lupus
Tvätter
Tvätter
 
Posts: 10488
Joined: 2009-05-17T03:34:23+00:00
Location: I en garderob nedgrävd i skogen.
Species: Hundens farfar
Steam: PetterJonssons
Donation status: 125

Re: generation y

Unread postby SilentStranger » 2015-06-29T21:27:05+00:00

Mitt jobb som nattstädare är rätt okej, det är visserligen bara två kvällar i veckan, men det har precis vad jag kräver för att inte bli självmordsbenägen: Total ensamhet och frihet att göra jobbet i min egen takt och ordning, bara det blir gjort. Perfekt. Städning är visserligen inte roligt, men det är mycket mer uthärdligt såhär.
User avatar
SilentStranger
Officiellt sur
 
Posts: 3239
Joined: 2010-08-13T21:42:14+00:00
Location: Karlskrona, Sverige
Species: ....god only knows

Re: generation y

Unread postby Atte » 2015-06-29T22:38:20+00:00

Jag vill inte jobba med de som jobbar inom min nya branch haha. En massa gubbslem med ölmagar och deras lärlingar.
Vill inte jobba 7-4 heller. Varje tidig morgon är för mig som en mansförkylning, aids, benbrott och ebola samtidigt. Hur lever ens folk om dagarna?
Bara 50 år kvar tills jag får ha det gött. Kan knappt bärga mig.
Nothing is something worth doing.
User avatar
Atte
BÖG 123
 
Posts: 3837
Joined: 2012-04-07T03:44:25+00:00
Location: Bibelbältet
Species: Retard
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby SilentStranger » 2015-06-29T22:43:43+00:00

Atte wrote:Jag vill inte jobba med de som jobbar inom min nya branch haha. En massa gubbslem med ölmagar och deras lärlingar.
Vill inte jobba 7-4 heller. Varje tidig morgon är för mig som en mansförkylning, aids, benbrott och ebola samtidigt. Hur lever ens folk om dagarna?
Bara 50 år kvar tills jag får ha det gött. Kan knappt bärga mig.

En släkting till mig jobbade i Karlshamn men bodde i Karlskrona, så hon fick gå upp typ fyra på morgonen för att hinna i tid. Snacka om helvetet på Jorden
User avatar
SilentStranger
Officiellt sur
 
Posts: 3239
Joined: 2010-08-13T21:42:14+00:00
Location: Karlskrona, Sverige
Species: ....god only knows

Re: generation y

Unread postby Atte » 2015-06-29T22:51:07+00:00

SilentStranger wrote:En släkting till mig jobbade i Karlshamn men bodde i Karlskrona, så hon fick gå upp typ fyra på morgonen för att hinna i tid. Snacka om helvetet på Jorden

Skönt. Så dags har jag typ roterat klart och faktiskt somnat.
Nothing is something worth doing.
User avatar
Atte
BÖG 123
 
Posts: 3837
Joined: 2012-04-07T03:44:25+00:00
Location: Bibelbältet
Species: Retard
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby korpiklaani » 2015-09-28T21:08:24+00:00

C Lupus wrote:
Valcyrie wrote: Att "ha ett jobb man tycker om" är en förbannad illusion för även det mest intressanta jobb blir tråkigt och vardagligt om du gör det varje dag...

Jag medhåller till stor del på detta, men det finns undantag.


Mjo, att försöka hitta ett jobb som man tycker om leder inte långt, men sen finns det jobb som jag absolut skulle undvika, som lastbilschaufför och bärplockare. Är det inte alltför tråkigt eller jobbigt är det dock inga problem för mig.
User avatar
korpiklaani
Nypälsare
 
Posts: 107
Joined: 2013-07-24T20:10:45+00:00
Location: Småland
Species: Ekorre
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby lolox » 2015-09-28T23:54:41+00:00

Jobbade som anställd i många år med vad jag tror många skulle klassa som "drömjobb". Bra betalt, schysst kontor, schyssta kollegor och sysslor som jag gillar. Men nä, trots allt det där hatade jag det.

Jag tror det är tvånget. Jag har inget emot att jobba. Tvärtom, jag gillar det väldigt mycket. Så mycket att jag även gör det på fritiden. Men när man är tvingad att göra något blir det helt annorlunda. Det är fan helt omöjligt att vilja gå till jobbet varje vardag. Så i slutändan känns allt bara skit förr eller senare ändå.

Men jag är inte anställd längre. Sade upp mig och har eget sen en tid tillbaka. Mår definitivt bättre av friheten - att få vara sin egen. Jag tror jag hade blivit vansinnig om jag inte slutat på mitt tidigare jobb.
User avatar
lolox
Nypälsare
 
Posts: 347
Joined: 2010-05-20T01:00:49+00:00
Location: Stockholm

Re: generation y

Unread postby Morgrim » 2015-10-04T01:51:42+00:00

*tittar igenom forumtrådens poster från 2009-2015*

*ursäkta också om man låter lite proffessorsaktig, då man läst kulturvetenskap på universitetet och försöker dra en meta-spinn på det hela*

Den här tråden började med en debatt runt generation Y, som skämtsamt kallas för "peter pan generationen" , eftersom det sägs att den generationen aldrig riktigt växer upp. Såsom jag förstår det, kommer denna slogan ifrån att vi idag inte har en lika tydlig gräns mellan när man och "barn" och när man blir "vuxen". Förr i tiden genomgick pojkar och flickor en ritual eller övergångshändelse och därefter kallades de för "män/kvinnor". Förr i tiden var sex den livsritualen, men efter p-pillrets införande och det sociala samlivet blivit mer "upplöst" (dvs. vi behöver inte gå i våra föräldrars karriärer och det har blivit mer upp till individen att skaffa sig en tillvaro) så har det blivit mer otydligt när man klassas som "vuxen" nu för tiden..

Den sociala prestations-press som många av oss (inklusive jag själv) känner är ju delvis en tonårs-grej, men det är också ett nutida samhällsproblem med långtgående historiska rötter. Tidigare generationer i VÄLFÄRDIA har levt i kristna jordbrukarfamiljer på landsbygden (som var uppdelade i sociala hierarkier) och som nu flyttat in till städerna där alla "kan bli sin egen lyckas smed". Därefter följde folkhemstiden som våra föräldrar levde med, fram till 80-talet. Fro.m. 80/90-talet börjar en ny politisk förändring i samhället, med nykonservatismens intåg, då storbolagens (och deras reklamkampanjers) makt cementeras fast i VÄLFÄRDIA. Detta kan synas i exempelvis TV-tablån när TV3 och TV4 poppar upp..

Nu finns många fler stilar och subkulturer tillgängliga och man kan mer "köpa" sig en stil, eller man pressas till att mer tillhöra en viss grupp.
De flesta av oss skulle säkert också säga att vi inte är kristna eller är särskilt troende, men trots det, lever vi fortfarande i en kristen kultursfär som präglat nordeuropa i århundraden (men det är en annan historia). Trots att fler och fler möjligheter finns för oss idag, så lever vi i ett meritokratiskt samhälle, där tyngden på att lyckas i livet ligger på _individen_ snarare än på vilket stånd du är född i, vad din släkts yrke är eller andra faktorer.....


Jag bifogar lite videos som kanske kan börja ge lite svar, eller medför bra utgångspunkter för samtal eller diskussion.....


Vad tror ni?




Image
User avatar
Morgrim
Nypälsare
 
Posts: 79
Joined: 2015-09-08T01:02:37+00:00
Location: Norrköping
Species: Enhörning
Steam: petbr120
Katt eller hund: Katt

Re: generation y

Unread postby Vlad the impala » 2015-10-04T21:24:51+00:00

Intressanta tankar.

När det gäller Video 1: Status Anxiety, om man brottas med det problemet, är en annan lösning förutom att lära sig förhålla sig till det bättre, att helt enkelt vägra att förhålla sig till det.

Man får träna sig i att aldrig jämföra sig själv med andra och skjuta ned alla tankar där man tänker dålig-godkänd-lyckad-bäst kring folks tillgångar, karriär, livslinje m.m.

Fast...

Trots att det är jävligt skönt att lära sig finns det ju en baksida med det också. När man bestämmer sig för att sluta tänka på det sättet är det ofrånkomligt att man dessutom tar ett långt kliv bort från alla människor som det är en stor grej för. Tänk hur bortgjord en person blir som bara vill veta hur man gör rätt och uppnår "acceptabel nivå" om man sätter henne vid ett bord av extremt originella människor.
I situationer när någon berättar om sina bedrifter så blir man inte personligt imponerad utan får fejka lite artigt. I andra lägen när någon känner sig misslyckad över att inte ha uppnått någon godtycklig nivå så kommer man inte på något vettigt att säga till tröst.
Den typen av problem existerar ju inte för en själv längre.

Det kan därför vara en lite antisocial ståndpunkt, och tillräckligt många som tänker så finns det i slutändan inte så mycket allmän gemenskap att känna sig hemma i någonstans... men vafan,


är det mitt ansvar lr?
Gömt bakom det vanliga jobbpasserkortet finns en tecknad bild på en antilop. Så väl dold att ingen annan än han själv kan ana att den finns där. Antilopen är Kalles fursona, det djur han identifierar sig med och har som avatar på nätet. Hans hemliga liv.
User avatar
Vlad the impala
VINNARE!!!!!!!!!
VINNARE!!!!!!!!!
 
Posts: 4363
Joined: 2009-05-11T03:05:36+00:00
Location: STHLM
Species: Jävligt liten antilop

Re: generation y

Unread postby Arakun » 2015-10-12T19:06:14+00:00

Jag har turen att bo i den insnöade akademikerstaden Lund där hyfsat många ändå inte verkar tycka att de har något att bevisa inför andra. Mina föräldrar revolterade mot sina föräldrar, sadlade om när de var runt 30 och började arbeta med det de själva kände för. För mig betydde det att det alltid stått mig fritt att bli vad jag vill (vilket kan vara nog så stressande) och jag har aldrig drillats i något statustänkande. Det kom istället som en slags kulturchock när jag började skolan. De vars föräldrar tillhörde toppskiktet gled runt, lekte pajas och brydde sig inte. Istället var det de i mitten som kände sig tvungna att köpa märkeskläder och kommentera på hur folk klädde sig och betedde sig. Själv har jag alltid varit för mycket av en rebell och tjurskalle för att låta andra tala om hur jag ska vara.

Det känns som att jag faktiskt valde rätt utbildning och yrke. De IT-företag jag har arbetat för tycker jag har präglats av en positiv prestigelöshet (floskelvarning!). Känslan av att den kod jag skriver inte är "min" är väldigt befriande. Folk vet vad de behärskar och vad de inte behärskar; de är inte rädda för att be om hjälp när det behövs och de ställer upp att hjälpa andra utan att döma när dessa har kört fast. Visst finns det karriärister som klär sig "business casual" men det finns också "lustiga t-shirt"-gänget som hellre pratar om sina udda fritidsintressen än om arbete.

Arbete för mig är en stabil inkomst och ett visst mått av utmaning och stimulans. Jag bestämde mig tidigt att min fritid och mina intressen är det viktigaste för mig. Jag skulle gärna tillbringa avsevärt med tid åt att odla bönor, brygga öl och rita snippor och snoppar på pälsiga djurmänniskor men det är inget jag vill eller känner är realistiskt att arbeta med.

~ · ~ · ~ ❦ ~ · ~ · ~

Tack för två intressanta videor om frågor som jag själv funderat mycket på.

Jag tycker det är intressant det Vlad säger att det inte går att ändra ståndpunkt utan att också fjärma sig från de människor som fortfarande håller fast vid den. Rimligtvis borde det även fungera på andra hållet: personer som av naturen är mer asociala skulle ha lättare att bryta sig loss från statustänket och tycka att de inte hade något att bevisa inför andra.

Om man samlar en grupp personer från olika samhällsgrupper så tycker jag att det märks tydligast på inställningen till fritid. För den som är fast i statustänket är fritid något passivt, något man konsumerar (och även det en statusmarkör). Den som ägnar sin fritid åt att skapa eller lära sig saker utforskar i deras ögon egentligen bara en ny karriärväg. Den som gillar att skriva borde skicka in sina alster till ett förlag. Den som sitter och täljer gubbar i köket borde sälja dem via en hemslöjdsbutik. Jag som brygger egen öl borde starta ett bryggeri.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till begreppet arbetsmoral som dels inbegriper tanken att alla måste arbeta för att bidra till samhället, dels att alla borde arbeta så mycket de kan för att öka det gemensamma välståndet. Kombinera sen detta med rådande statustänkande och istället för att försöka dela på de arbeten som finns så blir bara själva faktum om man har ett jobb eller inte en viktig statusmarkör. Här i landet Avlångt har vi i princip bestämt oss för att alla är garanterade tak över huvudet och mat på bordet. Samtidigt så upprätthåller vi en förnedringskultur där personer först måste vara helt utblottade och därefter tvingas ned på knä för att be om hjälp. Detta följs i sin tur av ett ständigt misstänkliggörande. (Det är dock inte som i USA där framgångsteologi tycks ha blivit statsreligion.)

Därför gläder det mig att se fler och fler på allvar diskutera idén med medborgarlön/garanterad basinkomst. Jag ser garanterad basinkomst som en av vår tids mest intressanta idéer. Förutom att lösa en massa andra problem så ser jag det också som en nyckel till att lösgöra oss från hela statustänket. Det är dessutom en tvärpolitisk idé som liberaler, socialister och gröna kan samlas runt. De kan närmar sig frågan från olika ideologiska vinklar men kommer ändå fram till samma svar.

Förutom ångest tror jag att statustänket också leder till en hel del avund och missnöje. Precis som att man kan se på någon annan och känna sig misslyckad och mindre värd så går det också att se på samma person och känna att man minsann är värd precis lika mycket som denne. Jag tror båda är starka faktorer i vår tids konsumtionshets. I ena fallet köper man prylar för att höja sin status, i andra fallet för att man tycker att man är "värd" det.

~ · ~ · ~ ❦ ~ · ~ · ~

Så, vad tror folk? Vart blåser vindarna? Finns det några tecken på att betydande delar av samhället tröttnat på och överger statushetsen eller är vi mer fast i den än någonsin?
“The Beard keeps gradually covering, varying and beautifying, and imparts new graces even to decay, by heightening all that is still pleasing, veiling all that is repulsive.”
User avatar
Arakun
Nypälsare
 
Posts: 65
Joined: 2015-03-27T20:42:38+00:00
Location: Lund
Species: Tvättbjörn
Katt eller hund: Katt

PreviousNext

Return to Debatt & Ranter

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests

cron