Acchons hafsiga skissverk

Här är alla som på något sätt skapar välkomna att skapa en tråd för uppvisning av sina egna alster. Teckningar, skrivna historier, musik, dikter,skulpturerat eller sytt. Allt förutom 18+material är tillåtet.

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby LizLord » 2014-05-18T15:03:08+00:00

Snyggt Acchon!

Har inte puffat Black Devil på getterlänge, minns att jag vart lite besviken över att de inte smakade så mycket choklad som jag hade föreställt mig fox_ehehs
Image
User avatar
LizLord
Nypälsare
 
Posts: 255
Joined: 2014-03-07T00:18:31+00:00
Location: 10 mil norr om Uddevalla
Species: Europeisk Drake
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby alexistar » 2014-05-18T17:54:17+00:00

RÖK INT

getterfin c:! Neonrandig och allt. Mer kissejomsar.
Image
Kisse in da hood.
User avatar
alexistar
Kung av rövar
Kung av rövar
 
Posts: 3061
Joined: 2010-04-20T19:07:02+00:00
Location: Stockholm
Species: Katt

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby C Lupus » 2014-05-20T03:28:17+00:00

Shadow wrote:
Vattenvargen wrote:Jag måste börja röka, helt klart.


rekomenderar Black Devil, smakar choklad!

ååå fy fan. Tyvärr, men cigg ska smaka som torkad fåfänga doppad i en aromfylld likör av förtvivlan.
I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the Lord do all these things.
User avatar
C Lupus
Tvätter
Tvätter
 
Posts: 10488
Joined: 2009-05-17T03:34:23+00:00
Location: I en garderob nedgrävd i skogen.
Species: Hundens farfar
Steam: PetterJonssons
Donation status: 125

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Frenzee » 2014-05-20T04:06:10+00:00

Ja fy fan, ni kan dra åt helvete med era jävla godiscigg. Gå och freebase-a geléhallon era jävla fjortisar.

Man dricker Inte öl för att det smakar sockerdricka och man sniffar inte Ritalin för att ballen ska bli stor.

RÖK INT
Image
User avatar
Frenzee
"ser ut som en medelålders partyturk"
"ser ut som en medelålders partyturk"
 
Posts: 26672
Joined: 2006-07-19T03:51:27+00:00
Location: Malmöööööööööööööööö
Species: Motbjudande Hyena
Steam: Frenzee
Donation status: Flera tÿsen miljoner
Katt eller hund: Katt

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Acchon » 2014-05-28T14:17:34+00:00

Skissade lite mer dumheter
Image
Image
User avatar
Acchon
Guldmedlem
Guldmedlem
 
Posts: 379
Joined: 2010-09-15T01:15:45+00:00
Location: Borås
Species: Skiten polarvarg
Steam: acchon
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby ratwolf » 2014-05-28T15:43:51+00:00

hmm en päls karaktär, som får sin första dos av sin egen kultur, genom Internet. Intresant
User avatar
ratwolf
Inofficiell donator i rum 207
Inofficiell donator i rum 207
 
Posts: 5951
Joined: 2012-02-23T19:30:58+00:00
Location: Mitt i jävla skogen
Species: rat/wolf råt/varg... Typ
Steam: evol0monky666

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Acchon » 2014-05-28T15:47:54+00:00

Jävlar, det tänkte jag inte ens på.
VAD HAR JAG BLIVIT
Image
User avatar
Acchon
Guldmedlem
Guldmedlem
 
Posts: 379
Joined: 2010-09-15T01:15:45+00:00
Location: Borås
Species: Skiten polarvarg
Steam: acchon
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Chrystalia » 2014-05-28T16:01:13+00:00

Hahaha. Acchonserier gör mig så glad c:
När du vill varga dig själv fur en stund.
User avatar
Chrystalia
Din mamma
Din mamma
 
Posts: 3405
Joined: 2009-07-13T12:09:48+00:00
Location: Där min svans fastnat i dörren
Species: Polkagris-lemur-katt-thingy
Steam: Chrystaliaswe
Donation status: ÖVER 9000
Katt eller hund: Katt

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Vlad the impala » 2014-05-28T18:24:14+00:00

Det där är helt sant!

Spritintaget, bögandet och gräsrökningen är ju aktiva handlingar i den fysiska verkligheten, men att titta på furrybilder på internet är opersonligt och passivt... Därför går det inga varningsklockor...


...förrän det är försent!! Mwahaha!
Gömt bakom det vanliga jobbpasserkortet finns en tecknad bild på en antilop. Så väl dold att ingen annan än han själv kan ana att den finns där. Antilopen är Kalles fursona, det djur han identifierar sig med och har som avatar på nätet. Hans hemliga liv.
User avatar
Vlad the impala
VINNARE!!!!!!!!!
VINNARE!!!!!!!!!
 
Posts: 4363
Joined: 2009-05-11T03:05:36+00:00
Location: STHLM
Species: Jävligt liten antilop

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby ratwolf » 2014-05-28T19:30:49+00:00

många ljud som går av i huvudet på en när man är på ett con, och ja en liten varningssignal kan nog höras i dåsandet
User avatar
ratwolf
Inofficiell donator i rum 207
Inofficiell donator i rum 207
 
Posts: 5951
Joined: 2012-02-23T19:30:58+00:00
Location: Mitt i jävla skogen
Species: rat/wolf råt/varg... Typ
Steam: evol0monky666

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Atte » 2014-05-28T21:19:11+00:00

HA HA VA?
Gillar dina serier. Tummenupp.
Nothing is something worth doing.
Atte
BÖG 123
 
Posts: 3837
Joined: 2012-04-07T03:44:25+00:00
Species: Retard
Katt eller hund: Katt

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Shadow » 2014-05-28T21:26:51+00:00

Furr-ception!
User avatar
Shadow
Godkänd
Godkänd
 
Posts: 2262
Joined: 2008-01-21T00:49:35+00:00
Location: Your ruiend childhood
Species: Panther
Steam: bergman1989
Katt eller hund: Katt

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Cadman » 2014-05-28T22:50:11+00:00

Image

10/10
blubb blubb voff voff
User avatar
Cadman
Furluminat
Furluminat
 
Posts: 3309
Joined: 2012-06-11T19:50:04+00:00
Location: Stockholm
Species: Före detta kostymfisk
Donation status: 10 fiskdollar
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby C Lupus » 2014-05-28T23:37:29+00:00

Vad du än gör så är det fortfarande bögarnas fel.

BÖG INT
I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the Lord do all these things.
User avatar
C Lupus
Tvätter
Tvätter
 
Posts: 10488
Joined: 2009-05-17T03:34:23+00:00
Location: I en garderob nedgrävd i skogen.
Species: Hundens farfar
Steam: PetterJonssons
Donation status: 125

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Acchon » 2014-06-04T12:01:21+00:00

Tackar, tackar!
Nu, något helt annat.

BÖGROMANS!

Om ni inte gillar cheesy yaoi-romans så slösa inte er tid på att läsa dessa A4. Seriöst, finns inte ens snusk med än.
Dold: Visa
Släpp taget om du kan

DEL 1

Det var sommar, och en försiktig sommarbris gick över landsvägen mot Logsta Bro. Långsamma gyllene vågor vandrade fram över fälten som var fyllda med miljontals små knoppande sädeskorn, rasslades mot vandra mjukt i under den röda kvällssolen, åtföljda av de få spridda molnen på himmelen som följde med i vindens långsamma släptåg.

På en grön kulle ett stenkast ifrån den jordiga vägen bredde ett par ekar ut sina vida armar mot himmelen och rasslade i vinden med sina gröna löv. I dess skugga låg en katt och blinkade långsamt, lutad mot trädets bark med en pipa i munnen och uppvikta ärmar på sin smutsiga arbetsskjorta. Han njöt av pipan med djupa andetag, och var nära att slumra till där han låg, så som han så ofta brukade vid den här tiden på dagen. Då och då plockade han upp en liten sten eller kvist ifrån den gräsbetäckta marken, höll den varsamt mellan sina klor, kisade och tittade på den noga. Han lade varje liten skavank och ojämnhet på minnet, rullade den mellan sina tassar och kände på dess textur och yta. Sedan, precis när han nästan börjat fästa sig vid den lilla tingesten, kastade han iväg den ner för kullen och mot vägen, som för att skicka iväg den på en resa, och såg den rulla och studsa ner för att sedan försvinna in i de höga fältens gyllene hav.

Så småningom föll han offer för sin trötthet och nickade till. Han slumrade lätt, vaknade flera gånger med ett litet ryck när brisen tilltog och kittlade hans morrhår eller när ett bi surrade förbi hans öra. Han låg där, och hade legat där ett bra tag, när det knarriga ljudet ifrån en kärra som närmade sig söderifrån nådde hans öron. Kattens känsliga hörsel uppfattade ljudet, trots avståndet och trots sitt halvvakna tillstånd, och han öppnade nyfiket ena ögat för att se vem det var som kom åkandes. Han gjorde ett litet förvånat läte ifrån sig när han såg att det inte var en bekant bonde med mjölk eller hö på en pittoresk kärra. Det som rullade fram längsmed den gamla vägen var en robust armévagn med fyra ekrade hjul, försedd med en kraftfull draghäst.
Katten kisade med nyvakna ögon på ovanligheten som passerade framför honom. Han såg inte soldater ofta. Ett litet styng med oro slog honom; historier han hört om tvångsvärvning kom med ens rusande tillbaka till honom. Han kastade en blick på sin taniga kroppsform, med sina smala axlar och ringa storlek skulle han inte bli en särdeles imponerande drabbant.

Hans blick återvände till kärran och han kisade för att se vad för typer som åkte på dess flak. Han kunde inte urskilja särskilt mycket detaljer, men efter en stunds spejande lade han märke till något som fick hans hjärta att hoppa över ett slag.
En av de uniformsklädda i vagnen hade sitt blottade ansiktet täckt i svart päls, så mörk och jämn att solen reflekterades på dess blanka yta. Åsynen av den mörkbepälsade fick katten att snabbt nyktra till ifrån sin slummer, och medan en brett leende började smyga sig på hans läppar. Det tog honom ett par ögonblick av stirrande innan det helt sjunkit in för honom vem det var som satt där nere på kärran, men när det väl gjort det for han upp som en fjäder, hans tidigare trötthet som bortblåst, och han började på sina taniga ben rusa ner för kullen mot vägen, med sin matsäck och slocknade pipa kvarlämnade uppe vid trädet.

Kärran rörde sig inte särskilt snabbt längs lantvägen men det var en lång och besvärlig sträcka för honom att rusa för att komma ikapp. Men katten var för uppspelt för att kunna tänka på sådant; han snubblade och trampade sig fram genom den steniga kullen, ut i de höga gyllene fälten där han tillfälligt gick vilse innan han skymtade kuskens böjda rygg över rågaxens horisont. Den lilla katten fann sig snart pustande och flåsandes efter den gnisslande kärran, där han fick fick ett moln av vägdamm i ansiktet. Hostandes och spottades höjde han en tass för att skydda sitt ansikte, samtidigt som han ropade mot kärran med ansträngd men förväntansfull röst:

”Oscar! Oscar!”

Genom dammet såg katten någon lystra, kasta en blick bakåt och ställa sig upp försiktigt på kärran.

”Jag hoppar av här!” kungjorde en en djup, klar stämma. ”Tack mina vänner, jag önskar er lycka till!”
Katten kände som att han dragits tillbaka i tiden när han hörde rösten. Den tillhörde någon han kände för vad som kändes som mycket, mycket länge sedan, när han fortfarande räknades som pojke.
Han tog ett par steg åt sidan för att göra sikten klar, och han precis se hur labradoren slängde ner sin packning ur kärran för att därefter ta ett stadigt tag om kärrans kant och svinga sig ner på vägen. Den bredaxlade hunden log varmt och slog upp sin famn.

”Isak!” ropade hunden med ett lättat, nästan bitterljuvt tonfall.

Isak nästan flög i armarna på sin vän och slog sina armar om hans hals. Han borrade ner sin nos mot Oscars axel och knöt nävarna om hans gråa soldatskjorta som luktade sagt av damm, svett och tvål. Hunden lade sin armar om kattens taniga kroppshydda och andades i långa, saktfärdiga andetag som stod i kontrast mot kattens utmattande flåsande.
De stod så en stund, utan att någon riktigt ville släppa taget eller kunde få fram något att säga, och kärrans gnisslande ljud blev mer och mer avlägset. Den milda brisen var tillbaka, och tog tag i kattens gyllene päls som dansade över hans huvud i takt med vinden och med de böljande fälten. Oscar blickade ut över sina hemtrakter och andades ut långsamt, som om han i under de senaste fyra åren hållit andan, och utan att han tänkte på det spred sig ett matt leende över hans läppar. Blåsten som svalkade, suset ifrån fälten och träden, doften av sommarens blommor och växter, den lilla katten som höll om honom; han var hemma.
Till slut fann sig Isak igen efter sin inledande iver, och med ett generat hostande släppte han taget om sin vän och backade ett steg medan han diskret torkade kindbenet med ärmen på sin skjorta. Ett bekymrat uttryck for över Oscars ansikte.

”Hur är det?”

”Hah, förlåt” sade Isak med ett nervöst skratt och skruvade på sig, fortfarande med ett stort oskuldsfullt flin på läpparna. ”Jag... heh...” Han ruskade urskuldande på huvudet och tittade på soldaten framför sig. ”Jag är bara glad att du är här.”
Det lugna leendet kom tillbaka till Oscar, som lade en handskbeklädd hand på Isaks axel.

”Jag är glad att jag är här.”
Hundens smaragdgröna ögon såg annorlunda ut på något sätt, men katten kunde inte sätta fingret på hur. Han verkade lite tröttare, lite lugnare än vad han varit. Men det fanns ingen tvekan om att det var Oscar, samma pojke som lämnat sin gård för vad som kändes som en evighet sedan.

”Hur kommer det sig att du är här? Inte för att jag inte är glad, jag är bara nyfiken...”
Det rådde en kort paus medan katten väntade på svar. Oscar såg tittade bort hastigt, som om frågan besvärade honom.

”Jag har slutat” sade han tyst. ”Jag flyttar hem nu igen.” Kattens glädje byttes mot förvirring, och han han såg undrande på Oscar som fortfarande vek bort blicken.

”Vad... Varför då?” frågade Isak lågt.

”Det är en lång historia. Jag kan berätta mer om det senare.” Oscar såg sin väg i ögonen igen och log trött.

”Jag vill hellre prata om Logsta Bro. Har det hänt något medan jag varit borta?”
Katten stirrade på hunden med en, häpen, fåraktig min.

”Vad som hänt här?” frågade han, skrattade till och slog ut med armarna i en uppgiven gest. ”Förlåt, jag är fortfarande... Du dyker upp utan förvarning på det här sättet, jag vet inte vad jag skall säga... jag är fortfarande chockad! Jag trodde du var miltals bort...”
Hunden tittade på Isak och hans leende blev bredare när han såg Isaks förvirrade glädje.

”Jag är här, jag kommer stanna. Det kommer du tyvärr behöva vänja dig vid!”
Isak skrattade till och sköt fram sin stråhatt längre fram på pannan så att den nedgående solens strålar inte träffade hans känsliga ögon. Han andades långsamt in och överrumplades av en glädjeattack som fick honom att återigen kasta sig runt halsen på sig vän och omfamna honom en andra gång.
Oscar tog förvånat emot den nya omfamningen och lade armarna över kattens låga skuldror. Han kunde inte låta bli att le. Han var nära på att brista ut i skratt, och han förstod inte varför. Fälten låg som böljande vågor som bröts mot den ensliga vägens ensamma slingrande stig. Minnet av hans hem hade stuvats iväg någonstans i hans sinne, det hade bleknat och förvridits av tiden. Det hade blivit ett minne av ett minne. Men nu när han stod vid Logsta Bros gyllene fält och såg solnedgången färga himmelen röd kom allt tillbaka till honom. Det var så här det såg ut, på riktigt. Det var samma ställe han lämnat bakom sig, och nu var han tillbaka.
Isak släppte honom lika snabbt som han omfamnat honom, tog tag om Oscars handled och började med ett stort flin på läpparna dra honom i riktning mot staden.

”Kom igen! Vi drar till Trandicks!” sade han entusiastiskt gav ifrån sig ett uppspelt skratt. ”Du hinner nog med lite förfriskningar innan du drar hem?”

”Har du råd med det?” frågade Oscar förvånat, men katten ryckte bara på axlarna.

”Detta är värt att firas! Vänta bara tills Lade och Skorf får träffa dig, de kommer gå i taket!” Isak tittade med oblyg glädje på sin vän medans han gick kastade bara då och då ett ögonkast framåt på vägen för att se vart han gick. Oscar gjorde sitt bästa för att hålla jämna steg med den snabba katten.

”Hur står det till med dem då?” frågade han snabbt innan katten bytte samtalsämne igen.

”Som vanligt! Det händer inte så mycket här egentligen” sade katten urskuldande.

”Familjen då?”

”Ännu mindre förändring där! Tjat om giftermål, tjat om lathet. Men Skorfs gamla far har trillat av pinn nu. Tokjosen gjorde väl sitt till slut...”
Oscar rynkade bekymrat på ögonbrynen.

”Hur tog han det?”

”Heh, han sade... vänta... just det, ’Inte ett ögonblick för tidigt’, sedan något om den ’förmökade köttrosen till gubbfan.’ Han är ju ärlig i alla fall...” sade Isak och släppte taget om Oscars ärm när han försäkrat sig om att labradoren följde efter.

”Som sig bör” mumlade Oscar medan han försökte hålla jämna steg samtidigt som han begrundade nyheterna.
Vägen slingrade sig så småningom upp för en liten backe, och när de två vännerna gick över dess krön kunde de se Logsta Bro breda ut sig en dryg kilometer bort, en liten stad nära den breda Logstaälvens strand. Med undantag en nybyggd gård i dess utkanter var staden sig lik; dess kärna utgjordes av ett tjugotal hus av sten och puts med skiffertak, runtom huvudgatan stod hus av timmer, ungefär det dubbla till antalet, och spred sig ut ifrån huvudgatan som trådarna i ett spindelnät. På stranden fanns en stor brygga med tillhörande båthus, och en sliten ångbåt var förankrad vid den.

”Varför tog du inte Regnbågsflorellen hit?” frågade Isak nyfiket och pekade på det gamla fartyget. ”Det kom hit ifrån Hindenburg för ett tag sedan! Det är väl där du var?”

”Inte direkt, jag blev förflyttad till Pirit. Och jag har inte pengarna till biljett i alla fall, kärran var gratis...”

”Så du blev hemförlovad?” frågade Isak nyfiket.

”Nej” sade Oscar efter en stunds tystnad. ”Det blev jag inte.”
Isak såg ängsligt på Oscar, som undvek hans blick. Han såg skamsen ut. Hans blanka svart päls bländade honom nästan när den fångade solen då Oscar vred bort sitt ansikte. Den skammen var det länge sedan Isak sett. Hunden kunde se så sorgsen ut när han skämdes, som om hopp och vilja rann ur honom som vatten. När han vände tillbaka ansiktet drog han diskret med ärmen över sitt ansikte, som för att få bort något ur ögonen. Isak kände sig lite dum. Han hade ju kunnat...

”Akta...!”

Men det gjorde inte Isak. Han hann inte. Han hade redan klivit ner i den djupa väggropen, och med ett förskräckt väsande tappade han greppet om Oscars ärm och föll ner en en dryg fot när han satte sin vikt på tomrummet. Tassen tog i botten på gropen, vek sig och Isak föll handlöst ner på vägen.

”Aaah ajajaj!” klagade han högljutt och drog upp sitt ben mot magen medan han vred sig på marken i fosterställning. Oscar stod handfallen i en sekund innan han tyst förbannade sin tröga reaktionsförmåga och kvickt satte sig på ett knä bredvid Isak.

”Jag får se, jag får se!” krävde han och försökte lirka upp Isaks järngrepp om den skadade tassen.

”Nejnejnej aj, akta!” flämtade Isak och försökte förgäves hålla emot. Hunden var mycket starkare, och katten hade aldrig varit mycket av en kraftkarl.

”Lugna dig, jag skall bara titta.”
Hunden drog varsamt upp Isaks byxben en aning när katten slutat streta emot och kollade över tassen snabbt.

”Akta, akta!” mumlade Isak och tog ett hårt tag om Oscars axel.

”Ja, ja.”

Oscar vred lite på benet, tittade på fotleden och klämde sedan på den lätt. Kattens grepp om hans axel hårdnade med en gång och han tjöt till.

”Du sade att du bara skulle kolla!” spottade han förnärmat fram och gav hunden ett anklagande ögonkast.”Äh, var inte en sådan mes” sade hunden och drog lätt på munnen. ”Du har nog bara stukat tassen.”

”Du kan vara stukad” mumlade Isak och satte sig försiktigt upp.

”Kan nog vara bra om vi binder vaden och fotleden i alla fall”

”Mmmhm.”

”Kom igen” sade Oscar och ställde sig upp, tog ett stadigt tag om Isak och drog upp honom på sin oskadade tass, och katten slog snabbt armen om Oscar för att stödja sig. De makade sig sakta bort till sidan av vägen mot en stor, platt stenbumling som låg orörd en bit in på fältet, och Oscar hjälpte Isak att sätta sig ner. Katten pustade ut medan Oscar öppnade sin axelväska och rotade fram en vit rulle gasbinda ur sin förbaskad.

”Jag har gjort det här förut, håll still bara.”

”Okej, okej”

Varsamt började han linda fotleden medan katten gnydde olyckligt på sin sten. Isak blev stel när Oscar råkade komma åt det onda, och hans klor sköt instinktivt fram som svar på smärtan.

”Skall du klösas?” frågade Oscar med låtsad rädsla och gav Isak ett retsamt ögonkast.

”Inte om du beter dig!” mumlade Isak. ”Retsticka.” Han kvävde ett plötsligt PöZziZ och drog till sig tassen just som Oscar blev färdig. ”Kittlas inte!”

”Varför inte? Du verkar ju bli på bättre humör då!” Oscar fick något lömskt och lekfullt i blicken, och plötsligt gjorde han ett utfall mot Isaks blottade sida,
vilket katten var helt oförberedd på. Under panikartade skrattsalvor försökte katten vrida sig undan när Oscar skoningslöst kittlade hans revben.

”Hah, neeej, det är inte rättvist! Sluuuta! Haha...” Isaks vädjanden övergick till utmattat pustande och fnissande när Oscar visade barmhärtighet och rullade åt sidan på den stora stenen. De låg båda på rygg bredvid varandra ett tag och andades ut efter skärmytslingen.
De tunna molnen vandrade i sakta mak över himmelen, och påminde lite om ensliga båtar på en bred, stor flod. De tittade upp på det vackra, långsamma skådespelet på himlavalvet och njöt av solens sista värmande strålar. Till slut bröt Isak tystnaden.

”Elaking” sade han med ett tyst fnissande.

”Säger man så till sin sjuksköterska?” frågade Oscar med ett leende och vände sig mot katten, vars orangea och guldfärgade päls smälte in mot de gyllene vetefälten bakom honom. När Isak märkte att han var observerad vred han själv huvudet åt sidan och tittade på Oscar med sina stora, ljusblå ögon.

”Tack” sade han tyst, innan han vred tillbaka huvudet mot den rödfärgade skyn. Det rådde en till kort tystnad innan Isak började le brett. ”Vilket välkomnande du fick” skrattade han och fortsatte i en tillgjord röst ”’välkommen hem, här, ta hand om den här klantiga katten!’”
Oscar skrattade till och vände sin blick mot himmelen igen. Det var samma himmel som han tittat upp mot under de fem åren han tillbringat i armén, och det var samma måne som började göra sig tillkänna långt ner på dess valv. Men nu kunde han se upp på den här. Hemma.

”Det gör inget” sade han tyst, så att det nästan blev en viskning. ”Jag är glad att den katten är du.”

Det utspelar sig i världen som hör till rollspelet Mutant: Undergångens Arvtagare. Mest för att det redan finns furries där och jag är för lat för att orka hitta på någon egen setting.
Image
User avatar
Acchon
Guldmedlem
Guldmedlem
 
Posts: 379
Joined: 2010-09-15T01:15:45+00:00
Location: Borås
Species: Skiten polarvarg
Steam: acchon
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Kobi » 2014-06-04T20:43:28+00:00

Acchon wrote:Skissade lite mer dumheter
Image


Sista rutan, vet inte varför, men fan vad jag garva!!! fox_xd
There are times when you have to let go and accept we live in a strange universe. - Youtube commenter
Wut wut, up the kitty butt!
User avatar
Kobi
Uppmärksam
Uppmärksam
 
Posts: 6893
Joined: 2010-10-26T17:29:02+00:00
Location: Borås
Species: Leopard
Donation status: 300

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Cadman » 2014-06-05T19:48:45+00:00

Acchon wrote:lol porr

C Lupus wrote:BÖG INT
blubb blubb voff voff
User avatar
Cadman
Furluminat
Furluminat
 
Posts: 3309
Joined: 2012-06-11T19:50:04+00:00
Location: Stockholm
Species: Före detta kostymfisk
Donation status: 10 fiskdollar
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Acchon » 2014-06-06T22:55:08+00:00

Gjorde en visningsbild, och lite doodles, bland annat min Borås-sona i rött.
Image Image Image Image Image
Image
User avatar
Acchon
Guldmedlem
Guldmedlem
 
Posts: 379
Joined: 2010-09-15T01:15:45+00:00
Location: Borås
Species: Skiten polarvarg
Steam: acchon
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby Foxfair » 2014-06-07T01:13:56+00:00

Rolig serie grejs... typ...

Vill rita själv, men plockat ner min ritplatta för obestämd tid, upptagen med annat... sad face fox_sads

Men typ XD face till serien... fox_xd
User avatar
Foxfair
Veteran utan titel!
 
Posts: 1775
Joined: 2010-09-25T01:42:58+00:00
Location: HTTP/1.1 404 Not Found
Species: Fox
Katt eller hund: Hund

Re: Acchons hafsiga skissverk

Unread postby ratwolf » 2014-06-07T08:30:41+00:00

Fidget!
User avatar
ratwolf
Inofficiell donator i rum 207
Inofficiell donator i rum 207
 
Posts: 5951
Joined: 2012-02-23T19:30:58+00:00
Location: Mitt i jävla skogen
Species: rat/wolf råt/varg... Typ
Steam: evol0monky666

PreviousNext

Return to SveaFurs Skapare

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 1 guest

cron